En sak
Kom och tänka på en sak när jag såg en bild som jag laddat upp på Garaget.org.
Det var på Kalle (502488).
När jag tittadepå bilden så kände jag i mina händer, hur hans mule kändes, hans man och hans päls.
Han ville aldrig gå in för att bli bostad och komma ut på en runda i skogen tillsammans med Tita eller Chicco, alltid ville han bråka med mig och sprang runt som en struts i hagen. Tillslut gav jag upp.
Hans sadel som var det obekvämaste jag någonsin suttit på och alla dessa extra inlägg man var tvungen att ha under sadlen för att han inte skulle få ont, allt för att han var min älskade Kalle.
Hans benskydd som jag hade problem med att få på rätt håll och hans knäskydd, allt för min Kalle.
Min hjälm som inte var så himla säker, knäppningen var med kardborr.
Jag kommer ihåg allt, den gången jag trillade av hans rygg för första gången, första gången jag visade honom vår trädgård med alla äpplena i träden. Den gången jag bara ville mysa med honom och första gången jag sadlade honom, när han svimmade. Jisses.
Hans ludna öron och fina ögon. Jösses vad jag saknar honom nu.
Känna hans mule, käkben och sen gå vidare ner mot manken, ryggen och svansen. Att bara få dra min hand på honom igen.
Jag vill kunna se honom en gång till, en enda gång till. Så jag iallafall har en chans att säga hur mycket han har betytt i mitt liv och att säga hejdå, som jag inte fick chansen till. Min älskade Kavaljer Novac.
Det var på Kalle (502488).
När jag tittadepå bilden så kände jag i mina händer, hur hans mule kändes, hans man och hans päls.
Han ville aldrig gå in för att bli bostad och komma ut på en runda i skogen tillsammans med Tita eller Chicco, alltid ville han bråka med mig och sprang runt som en struts i hagen. Tillslut gav jag upp.
Hans sadel som var det obekvämaste jag någonsin suttit på och alla dessa extra inlägg man var tvungen att ha under sadlen för att han inte skulle få ont, allt för att han var min älskade Kalle.
Hans benskydd som jag hade problem med att få på rätt håll och hans knäskydd, allt för min Kalle.
Min hjälm som inte var så himla säker, knäppningen var med kardborr.
Jag kommer ihåg allt, den gången jag trillade av hans rygg för första gången, första gången jag visade honom vår trädgård med alla äpplena i träden. Den gången jag bara ville mysa med honom och första gången jag sadlade honom, när han svimmade. Jisses.
Hans ludna öron och fina ögon. Jösses vad jag saknar honom nu.
Känna hans mule, käkben och sen gå vidare ner mot manken, ryggen och svansen. Att bara få dra min hand på honom igen.
Jag vill kunna se honom en gång till, en enda gång till. Så jag iallafall har en chans att säga hur mycket han har betytt i mitt liv och att säga hejdå, som jag inte fick chansen till. Min älskade Kavaljer Novac.
Kommentarer
Trackback
